Dagbok 4 september

Fredag den 4 september. Efter ett samtal om gårdagens upplevelser i Bergsjön och femteklassen gjorde vi en uppvärmning. Sedan fokuserade vi på att improvisera.


Sånglösa
Sedan tog vi oss an dagens första tema, Sånglösa, Niklas saga om flickan som inte kan sjunga, som träffar en uggla, och som är ledsen för att hon gråter, för att hon är ensam, för att hon är så ledsen…
Vi talade om självgenererande deppighet, funderade på om den kanske är vanligare bland vuxna än bland barn. Vi gjorde två långa improvisationer där Sånglösa blev både opererad och lärde sig sjunga. I den tredje bestämde vi oss för att lämna Sånglösa-ramen och fokusera på en situation där någon är ledsen på ett självgenererande sätt, och två vänner försöker trösta och nå fram. Detta blev en fin improvisation om en trumpen, och egentligen mycket ledsen, flicka som bara surt säger "Ja, men…" och går undan. De andra försöker tappert, men når inte riktigt fram. Detta kom att handla om det kontraproduktiva och avvisande sätt som kan uppstå ur ledsamhet och ensamhet. Det var fint, och vi kan gå vidare och testa någon improvisation där vi mer söker utforska själva deppigheten, där vi talar mer om varför man är ledsen.

Lust
På eftermiddagen ville vi testa vad som är möjligt kring begreppet ”lust”, när man är i elvaårsåldern. Vi gjorde två improvisationer med tre tjejer som skall gå på fest, eller något sådant. De pratar killar, skojar bort det, det är fortfarande inte helt tillåtet.
I den första improvisationen kom sedan en av flickorna att prata om hur man ser ut, fungerar, "därnere". "Har ni sett efter nån gång?" frågade hon de andra. Det hade de inte. Sedan följde en lektion i hur man som kvinna med hjälp av en spegel kan lära känna sig själv. Mitt bland alla fniss, undvikande sidospår och rodnade kinder var alla trots allt mycket intresserade.
I den andra improvisationen var upplägget detsamma, men nu ville en av tjejerna berätta att hon hade "gjort det med sig själv". Det blev en rolig och fin berättelse om att upptäcka sin lust i duschen och vilja dela detta med andra. Om hur svårt det är att prata om sex och lust, hur generade vi blir, och hur viktigt det ändå är.
Här finns något som vore kul att ha med. Vi talade om att man i den åldern knappast gör något med varandra även om man känner lust. Istället är det den egna lusten man upptäcker. För många kommer det dessutom mycket senare. Vi talade om att killar oftare pratar om det, samlas kring nån porrgrej, kanske går ut i skogen tillsammans. Detta sker inte bland tjejer. Men det är hos killarna mer av rit, hets och form, än av samtal och öppenhet. Det fanns i vår grupp någon som hade erfarenheter av lekar/rollspel med självtillfredställelse i sällskap med andra killar. Men framförallt motsatsen, att det i första hand är en ensam upplevelsesfär som man inte delar.
Ja, även i vuxen ålder är ju detta med sex, och inte minst egen tillfredställelse, något man inte pratar om. Varför är detta fortfarande så laddat?
I en pjäs för elvaåringar vore det spännande om man kunde belysa normaliteten i att känna lust till erotik, inte minst vad gäller kvinnor. Samtidigt kan man givetvis krocka brutalt med realiteter där barn av kulturella eller religiösa skäl är förbjudna att bejaka lust, eller att utforska sin egen kropp. Vad det i så fall betyder om vi kommer och säger att det är bra och helt normalt att hålla på att utforska sin egen lust kan man fundera på. Vi får se.

//Niklas