Dagbok 19 augusti

Dagbok 19 augusti 2009

Idag inledde PLAY Teaterkonst höstens resa mot ett barnteatermanus som skall skrivas av Niklas Rydén. Vi är denna vecka på Masthuggsteatern i deras studio. Det är en koncentrerad och helt OK plats för utforskande.

Bland familjer och hästtjejer
Efter allmän uppdatering efter sju veckors sommaruppehåll ägnade vi förmiddagen åt olika övningar och improvisationer. Vi gjorde bland annat relationsstatyer på olika teman som Samuel ropade ut. "Skilsmässofamilj med tre barn", "Jul i kärnfamilj", "Familjemiddag" eller "Familjebegravning" ropade han och vi gjorde spontana "statyer". Sedan gjorde vi en rörlig, men tyst improvisation på tema "Familjemiddag". Med en bångstyrig dotter som bara vill spela dataspel är en middag ett tufft projekt att sy samman…
Förmiddagens huvudimprovisation hade som uppgift att gestalta drömmar hos en tioåring. Eftersom alla som deltog på golvet var kvinnor med förflutet som hästtjejer kom det att bli två improvisationer med tre hästtjejer och lika många låtsashästar. Först en gång med ord, sedan utan. Vi fick ta del av hästlivets vedermödor, konkurrensen om hästarna på ridskolan, drömmen om en egen häst, men också gemenskap, hästarnas bångstyrighet och glädjen att rida. Samtalet avslutades med samtal om hästlivets genusaspekter, i vilken ålder identiteten som hästtjej kan bli problematisk och den ekonomiska aspekten. När man blir äldre måste man ha egen häst. Det kan komma att ta alla resurser barnen och familjen har, såväl tidsmässigt som ekonomiskt.

Blogg
Eftermiddagen ägnades åt två samtal. Det ena om bloggen och dess filmer, det andra om möjliga teman och barndomens fasor.
Alla var överens om att denna blogg är ett viktigt verktyg i vårt arbete och texterna uppskattas av alla.
Vi hade däremot ett bra samtal om huruvida man skall lägga ut långa, oredigerade filmer från improvisationer. Det visade sig att det i gruppen finns deltagare som känner sig klart obekväma med detta. De menar att man vill kunna agera fritt när man leker och improviserar, att det lätt blir att man blir ofri om man vet att det publiceras offentligt, och att det överhuvud taget känns obekvämt. Detta är väldigt naturliga synpunkter som vi självklart tar på allvar och som tål en kommentar.
Niklas tar redan idag bort filmerna från bloggen. Tanken med att lägga upp utförliga filmer är att de skall kunna ses av deltagarna och andra som deltar i processen. Samtidigt får man en offentlig dokumentation med fullständig transparens. Att de är offentligt tillgängliga för alla som söker på något av våra namn är egentligen inte ett mål, men det blir de. Därför tar vi bort de långa filmerna och gör dem tillgängliga bara för gruppen på en server. På så sätt kan vi ändå använda dem som ett arbetsverktyg.
Däremot diskuterade vi att kanske lägga ut korta filmer med utdrag från arbetet. Detta får sedan utvärderas i gruppen. Det får dock inte innebära för mycket merarbete.
Niklas berättade att det kan visa sig vara ett för stort arbete att filma allt, komprimera det och lägga upp det. Speciellt om det skall klippas. Niklas åtar sig sålunda att skriva text/dagbok efter varje arbetsdag. Hur vi skall göra den filmade dokumentationen och vem som skall göra det får växa fram i dialog de närmsta arbetsdagarna, för givetvis skall processen dokumenteras på film.
I samtalet kommenterades att det är bra att det i texten inte nämns vem som säger vad, en avpersonifiering som gör det enklare att acceptera den offentliga presentationen. Det talades också om att ljudinspelning är nåt helt annat än film. Det är okej att lägga ut mer ocensurerat. Detta gäller även stillbild.

Ramar och teman
Resten av dagen ägnades åt samtal om möjliga ramar och teman, samt om olika erfarenheter från barndomen.
Ganska snart måste vi börja sätta upp någon slags ramar för vårt arbete. Ramar som gäller tidsplan, målgrupp och framförallt tema, ämne. Under arbetet i somras pratade vi om tema på gömma och gömda. Vi hade också Niklas skisser med drogproblem, fattigdom, död, sånglöshet och annat. Det har också funnits en återkommande tråd i detta med brytningen mellan att vara barn och tonåring/vuxen. Den period när man till exempel börjar högstadiet och plötsligt skall mäta sig med femtonåringarna på skolgården. Det finns många spännande aspekter på denna period som kanske också är en möjlig startpunkt.

Låtsaskompisar, klubbar och skuldkänslor
Barndomen är full av mindre behagliga upplevelser. Vi talade om låtsaskompisar några av oss haft som viktiga inslag i lek och fantasi, och hur sådana kan bli del i maktspel mellan barn. Kanske är detta ett ämne?
Ett viktigt tema under eftermiddagen var hur man väljer och inte väljer sina kompisar. Flera hade erfarenheter av att ta ansvar för och umgås med barn som hade det svårt och som man egentligen inte ville vara med. Ibland av eget samvete, ibland för att de vuxna ville det. Kan inte du leka med Pelle, han är så ensam... Detta skapar lätt skuldkänslor och tyngd. En berättelse handlade om en sådan relation som pågått ända in i vuxen ålder.
En del barn har svårt att få lov att vara ensamma. Det kan vara föräldrarna som trycker på eller kompisarna och det kan vara väldigt svårt att säga nej. Om man inte säger nej blir man själv missnöjd, säger man nej får man skuldkänslor.
Vi talade om att det bland tjejer oftare finns en speciell typ av konkurrens och att det redan på lågstadiet är vanligt med klubbar och liknande sammanslutningar, ofta två och två. Utanförskap, svartsjuka och oheliga allianser hör till vardagen i denna tuffa värld. Är den annorlunda bland killar?

De hemska valen
I sexan måste man välja vilka man vill gå med på högstadiet, och därmed vilka man inte vill gå med. På gymnastiklektionen väljs lagen på lärarens uppmaning av barnen själva. De sämsta kommer sist. Flera minns detta som svåra situationer. Antingen för att man var bland de sista, eller att man som den som valde kunde känna ansvar för de sämre, och därför välja dem tidigare än man förväntades. Åter ansvar och skuld…
Eller när man skall ha kalas. Vilka skall man bjuda. Alla? Är det mest rättvist? Men om man inte vill…
Lucia. Välja Lucia. Snacka om att befästa könsroller och konservativa hierarkier i skolåldern.
Som vuxen har man i bästa fall möjlighet att välja eller välja bort sammanhang för att undvika den här typen av situationer och över huvud taget undvika sammanhang där man inte fungerar eller mår bra.
Barnen däremot, måste gå i skolan eller leka med gänget på gatan där föräldrarna bestämt att man skall bo. Det är alltid de vuxna som sätter spelreglerna. Och skoltiden är närmast evigt lång.
Behöver barn verkligen denna långa kaotiska, orättvisa och utsatta period utan egen kontroll? Eller skulle man kunna ersätta den med något annat? Där barnens egna villkor och strukturer har större betydelse?

Till sist
Talade vi om att bjuda in en barnpsykolog för inspirationssamtal. Niklas kollar.
Rekommenderades Filippa Bark & Döden på SVTPlay.
Kanske vi skall lyssna lite på Fråga Barnen i P1.
Fick vi i uppgift inför morgondagen att rita en karta över den sociala strukturen i klassen på mellanstadiet. Och att teckna ned ett minne från varje år från det man föddes tills man fyllt arton.

//Niklas