Dagbok 27 augusti

Vi träffades kl nio för två nya arbetsdagar, denna gång på Angeredsteatern, andra stället. Vi började med att utlösa larmet, men får hjälp att avstyra det. Trevligt att få se Angeredsteaterns kontor, hälsa på Lisa från Barnteaterakademin och prata med Ulrich som är chef. De har en stor fin Black Box där vi får repa.

Samuel är inte med och vi börjar med en timmes uppsummering av hur det varit och samtal om vad vi skall göra dessa två dagar. Vi talar om hur minnet fungerar och hur föräldrarnas minne ibland kan skilja sig från de egna, barnens. Alla våra minnen som vi talat om och skrivit ner har satt igång processer hos alla och flera har samtalat med sina föräldrar för att stämma av och få reda på mer.
Vi talar sedan om tänkbara teman som sorg, skilsmässa, brytningen barn-vuxen, de sociala maktspelen och hur barn tar ansvar för de som är svaga. Vi pratar om den självgenererade ledsenheten i Sånglösa och hur deppiga ungdomar ibland talar om att de har det för bra, att det är därför de skapar sig egna problem, väljer att alltid se det svåra. Vi talar också om alla medier som så präglar livet idag. Någon berättar om hur barn umgås på internet på kvällen och natten och ibland kommer till skolan med konflikter som inte fanns när de lämnade varandra dagen innan. Idag finns aldrig någon medietystnad. Det ställer stora krav på individen att välja och välja bort.

Barndomspsykologi
Klockan halv elva fick vi besök av Birgitta Rydén som är barnpsykologi och psykoterapeut, tillika Niklas mor. Hon talade med oss i två timmar om våra tankar, minnen och om forskning, utvecklingspsykologi och mycket annat som blev väldigt uppskattat i gruppen. Det kändes väldigt skönt att efter våra egna samtal om barndomen få möta någon med både stor erfarenhet och formell kunskap om området. Birgitta talade om hur barn utvecklas fram till sjutton års ålder. Om gamla idéer om latensålder och utvecklingspsykologi som idag fått nyanseras och blivit mer mångfasetterade. Hon berättade om hur nioåringar ofta (ungefärlig ålder) får en begynnande självinsikt som kan skapa försiktighet och oro. I tolvårsåldern summerar man och är ganska vuxen. Sedan kommer en turbulent period av pubertet som landar först i sjuttonårsåldern.
Birgitta sade många kloka saker kring detta som kanske kommer att sammanfattas på annan plats.
Många saker fastnade. Barn lever i världar som är så fokuserade på görande och prestation. Det finns så få forum för samtal, analys och reflektion. Det borde finnas i skolan. Vi talar om hur viktigt det är att få bli sedd, att få bekräftelse, och om skillnaden mellan att se och möta någon på riktigt, med närvaro i nuet, och att göra det med en frånvarande jargong. Alltså skillnaden mellan mekaniska och verkliga möten. Vi talar också om lekutrymme och att lek och liknande aktiviteter som startar i lust kan kvävas av olika upplevda krav och förbud man själv eller andra lägger på. I terapi försöker man ibland få kontakt med förmågan att leka, finna ett lekutrymme, för att börja hitta tillbaks till de egna impulserna och någon slags lust.
Jag hoppas Birgitta kan följa vårt arbete vidare.

Niklas skisser
Efter lunch hade vi en kort uppvärmning. Därefter läste vi åter Niklas skisser till fem barnpjäser igen. De finns att lyssna till via länken till höger. Sedan avslutade vi dagen med improvisationer med Johanna, Mari och AnnaRuna på golvet. Vi utgick från två olika scener ur vår bank av minnen som vi samlat på oss.
Den första handlade om när Niklas och två vänner i tolvårsåldern blev bjudna på öl och grillning av en man i trettioårsålder. I improvisationen fick vi följa deras diskussion om huruvida de skulle våga gå och träffa mannen eller inte. De bestämde sig till sist för att gå och där slutade improvisationen.
I improvisation nummer två skulle tre flickor rymma till farbrors sommarstuga dit de har nyckel hemma och kanske sova över där. De är tveksamma men när Mari berättar att det finns sprit där väger nyfikenheten över. Väl där får vi se deras första gemensamma fylla efter att de druckit Baileys. Sedan visar det sig att en av flickorna vet var nyckeln till kyrkan i byn finns och de funderar på att fortsätta sin fest där…
Två roliga improvisationer. Kul att komma upp på golvet igen.

//Niklas